f

2015-04-23

Det känns helt stört att skriva den rubriken. Är det verkligen sant? Är min ärkefiende, min nemesis äntligen besegrad?

Jag åkte upp till Aspen igen ikväll för att göra försök nummer 29 efter nors. Jag hade såklart inga mer förhoppningar än att det skulle bli skönt att få lite luft efter en dag inlåst på kontor. Väl på plats så är det redan nors där när jag kommer fram. Ganska utspritt simmar norsen upp för att leka. Jag släpper ner min häckla och ganska omgående så känner jag att det är klockrena napp från norsarna. Enda gången jag känt samma sak var när jag var ute med Marran och då jag tappade en nors i relingen. Efter kanske tio missade napp så sitter en fast och jag kan lyfta in den över bron då den släpper och ligger på marken och sprattlar. Då fisken kom lodrätt upp, och det var så många klockrena napp innan samt att jag efter väldigt noggrann undersökning inte kunde hitta några som helst sår eller tecken på felkrokning av fisken så är det tillräckligt för att jag skall räkna fisken som en riktig fångst. Art nummer 81. Gött mos så in i vassen!
 

Det var alltså min 29:e riktade tur efter nors och konstigt nog känns det mest tomt nu. Jag trodde jag skulle jubla när jag väl fått den men jag sa bara något i stil med "jaha nu satt den". Jag tror inte riktigt jag fattat det ännu? Helt galet!


Kul att en sporadisk läsare av bloggen kom fram och gratulerade mig och skakade han när han förstod vad det var för galning som stod där och fiskade med krok.

Jag funderade på om jag skulle ge bort norsen til någon av de som fiskade nors med håv på bron men insåg att den här fisken måste få sprida sina gener till förmån för framtida artfiskare. Ingen skall behöva genomlida 28 blankturer efter nors ;)
Categories: ,

4 kommentarer:

Haze sa...

Äntligen!! Grattis ;)

Robert Andersson sa...

Grattis!!

Patrik sa...

Tackar!

Martin Granberg sa...

Grattis igen :) (Den sporadiske blogg-besökaren)

Subscribe to RSS Feed